Blogg

Hej Micke!

8 oktober, 2017.

Micke Lo Presti var en gång elev på Österlenskolan. Efter sina två år här försvann han ut i världen på nya utbildningsäventyr. Men sen ett par år gör Micke sitt årliga och välkomna nedslag på skolan. Nu som lärare i Måleri Grund. Här beskriver han sin resa:

2010-2012 (Simrishamn)
På kvällarna, torgkiosken, 90g med ost, och kanske en cola. Måleri, målade mina kompisar, i deras lägenheter.
2012-2015 (Oslo)
Första året mörkt och kallt. Prövar mycket saker, klipper i duk. Käkar Max laxburgare medan den är på extrapris på grönland.
Andra året, mycket bra. Ett socialt liv, många vänner, långa kvällar. Äter på dyra restauranger.
Tredje året, kär. Målar kyssar. Långa kvällar, lagar wok på stensgata.
2015-2016 (Oslo)
Gemensam lägenhet med B, nära ateljén på kunstnernshus. Fisksoppa, kompis pris. Oslo känns som hemma. I slutet av året bor jag i en ateljé på monkis bakgård, jobbar inför utställning.
2017 (Lissabon, Malmö)
Lissabon, läser och diskuterar. Jobbar mot utställning i Berlin. Maten i Clara’s bakgård, underbart, bästa stället någonsin. Saknar det. Tillbaka i Skåne, Malmö. Fin utsikt från ateljén. Nu jobbar jag mot

<teLLIT-teLLIT-teLLIT>.

.

Micke är just nu på residens i Bulgarien: http://arv.international/Overview

Micke3 Micke2 Micke 1

Hej Sara!

7 augusti, 2017.

Sara Annsofidotter från Degerfors gick ut Österlenskolan 2013. Sen bar det av till Umeå Konsthögskola där hon tog sin kandidat i Fri konst 2016. Nu läser Sara sin Master på Konstakademin i Köpenhamn. Och så är hon tillbaka på Österlenskolan i sommar!!

De här två veckorna på Österlenskolan ägnar jag åt att göra research, skissa och gå igenom anteckningar jag samlat på mig under det senaste arbetsåret. Detta för att kunna planera mitt nästa skolår, vilka projekt jag vill göra och vilka ämnen jag vill fokusera på.

Med mig har jag litteratur som bland annat handlar om ekonomi, språk och arbetsvillkor för konstnärer. Dessa ämnen hänger ihop med ett större projekt jag gör tillsammans med min bror Simon Annsofidotter (som även han studerat på Österlenskolan) där vi utforskar kulturellt värde i relation till ekonomiskt värde.

Jag arbetar med språk och har en konceptuell praktik, där idéer avgör vilken form arbetet tar. Det kan bli skulptur, installation och andra objekt i utställningsrum men just nu arbetar jag främst i kollektiva projekt som inte har fokus på en individuell praktik. Det handlar istället om att göra gemensamma publikationer, arrangemang men även konst som kretsar kring samtal, presentationer och möten.

Jag kommer även att förbereda inför en grupputställning i slutet av augusti i Köpenhamn. Själva verket är klart sedan tidigare men jag ska se över hur jag ska installera det och sortera mina tankar och idéer. Verket heter ”Seducer@heart” och är en serie dörrmattor där jag är intresserad av kommersiella produkter och värdeproduktion.

Varför residency på Österlenskolan?

Jag är glad över att vara här, där jag fullt ut kan fokusera på mitt arbete och ta en paus från vardagslivet. En lugn plats med gott om utrymme, som är bekant sen tidigare och är nära till natur, så en kan ta en paus under arbetsdagen och återhämta sig i Österlensk dekadens!! Det är väldigt roligt att få återkoppla till skolan och i höst kommer jag tillbaka igen för ateljésamtal med åk 2!

http://annsofidotter.com

Sara

Hej Eplet!

28 maj, 2017.

Elin Sandström, eller Eplet, berättar om sin väg från Österlenskolkan till den framgångsrika illustratör hon är idag! Kolla Eplets sida här

Jag gick mina 2 år på Österlenskolan 2010-2012. Jag sökte efter att ha passerat skolan i hamnen och faschinerats över läget. När jag väl började så kände jag en stark känsla av att ha hamnat rätt. Här fanns inte bara fin utsikt utan många fina vänner och tid att få prova på alla möjliga konstformer. Men gemenskapen på skolan är ändå det jag aldrig kommer glömma med Österlenskolan, vänskaperna blev starka, vi levde och diskuterade konst medan vi med lärarnas hjälp fick stöd att hitta rätt i våra egna konstnärsskap. Då skolan aldrig stänger var vi många som var där sena nätter och helger, vi arbetade ständigt! Österlenskolan betydde oerhört mycket för mig då jag fick möjlighet att utvecklas i mitt tecknande. Att bli ifrågasatt, puschad och inspirerad av både lärare och elever var välgörande i sökandet efter ett eget uttryck. Vi fick tid att arbeta med egna projekt, utforska, experimentera och även att misslyckas! Den tiden kan jag verkligen sakna idag, att med havet som utsikt, kunna sitta dag som natt och leka med färg och form! Några av de teckningar jag gjorde på Österlenskolan är än idag mina egna favoriter. Jag minns min tid på Österlenskolan som full av nya upptäckter och lärdomar om hur en uppnår bästa resultat. Efter Österlenskolan kom jag in på Konstfack, ett mål jag haft sen innan min tid på Österlenskolan, min kandidatexamen i grafisk design och illustration tog jag våren 2015. Sedan dess har jag frilansat som illustratör och bildkonstnär på heltid. Jag har även haft den stora äran att återvända till Österlenskolan som lärare i illustration! Min tid på Österlenskolan minns jag med värme och jag önskar alla som är intresserade av konst, design och illustration möjlighet att gå på skolan!

Hej Rebecka!

23 maj, 2017.

Rebecka Hult Lamberger gick endast det första året på Österlenskolan, sedan visste hon vad hon skulle göra! Det blev textil, först på Steneby, och nu på Textilhögskolan i Borås.

Jag gick första året på Österlenskolan för konst och design 2014-2015. Året innan hade jag hoppat av en utbildning som grafisk formgivare. Jag kände att det inte alls var lika kreativt att skapa på datorn som med händerna. Då jag kände att jag inte var klar med mitt kreativa utforskande började jag kolla efter utbildningar. Eftersom jag tidigare gått på en folkhögskola där inriktningen var måleri, ville jag gå en utbildning där man fick hålla på med allt från konst till design. Det var på Instagram jag kom i kontakt med skolan första gången. Det var en elev som gick på skolan då som hade taggat skolan i en bild. Jag hade aldrig tidigare hört talas om skolan, men blev nyfiken och gick in på hemsidan. Av hemsidan fick jag ett mycket bra och proffsigt intryck. Det kändes som att någon hade lagt ner tid på den till skillnad från andra skolor och detta gav ett mycket positivt intryck. Att skolan såg ut att ligga på en så mysig plats och att skolan var ganska liten var även bidragande faktorer att jag valde Österlenskolan.

Mitt år på skolan var mycket givande. Kunskap jag fick där bär jag med mig idag i min fortsatta utbildning och resten av livet. På skolan fanns det plats att inspireras och inspirera andra – ett ställe där man kunde byta kunskap med varandra, såväl lärare som elever. Jag uppfattade tiden som ganska kravlös. Man fick tid till att undersöka och vara nyfiken på nya tekniker och material. Det fanns tid till reflektion och fördjupning.

Då skolan inte har så många elever kunde man verkligen utnyttja lokalerna och utrustningen som finns. Min bästa plats på skolan var våning tre och Boels tryckbord. De är guld värda! De kan jag verkligen sakna ibland!

 

Eftersom jag efter ett år på Österlenskolan visste att jag ville inrikta mig mer på textil valde jag att bara gå år 1. Året därpå gick jag på Stenebyskolan med inriktning textil. Det var också ett mycket utvecklande och givande år som ledde mig dit jag är idag. Jag går på Textilhögskolan där jag läser första året på textildesignprogrammet. Det här är verkligen rätt plats för mig. Utbildningen är väldigt processbaserad och man får tillfälle att undersöka och experimentera mycket med många olika material och textila tekniker. Skolans lokaler och utrustning är helt fantastiska. Det var lite som att komma till himmelriket när man började här när man är en mönsternörd som jag.

 

Att läsa konst och design i ett eller två år är givande på så många olika plan. Man utvecklas inte bara kreativt utan man växer även som person. Du lär känna dig själv på ett helt annat sätt än tidigare. Det är så mycket mer än bara det man skapar. Även om  man kanske inte ser en framtid inom just konst och design och har tänkt söka vidare till konsthögskolor osv förlorar man ingenting på att söka. Se det bara som några roliga år i livet där du får skapa fritt och leka med din kreativitet.

 

Hej Kim

17 maj, 2017.

Kim gjorde allt annat än konst när hon en dag bestämde sig för att det fick vara nog, och sökte till Österlenskolan. Nu har hon en BA i konst från Konsthögskolan Valand, ett år med dokumentärfilm på Biskops Arnö, och flera spännande utbytesperioder utomlands.

Titta på en work-in-progresss film här!

Kim berättar:

Jag gick på Österlenskolan  2011-2013. Jag var då 33 år, bodde i Malmö, och hade haft ett långt brejk från allt konstrelaterat ,men bestämt mig för att börja om och att satsa 100%. En förberedande konstskola kändes som en perfekt start på nystarten. Jag ville vara kvar i Skåne och hade varit på Öppet hus på Österlenskolan några år tidigare. Jag vet inte hur det kom sig men jag kommer ihåg att det som stannade hos mig var att det hade varit en bra stämning den där dagen. Det verkade också vara ett bra upplägg med både konst och design första året och att sedan kunna välja en riktning andra året. När jag sedan gick på skolan på hösten kände jag att det var rätt val. Det handlade om att ha tiden att göra detta på heltid, att jag hamnat i en så bra klass där flera personer än idag tillhör mina närmaste vänner, och miljön i Simrishamn; att kunna gå in i sin egen bubbla. Under sista terminen i 1an var jag säker på att det var konst jag skulle rikta in mig på i 2an, och jag började alltmer arbeta med video. I 2an gjorde vi också en resa tillsammans till Egypten som jag tror gjorde ett starkt avtryck i oss alla. Det var under arabiska våren under en period då det var lite lugnare, och vi träffade konstnärer och högskolestudenter som arbetade i en helt annan kontext än oss.

Att söka konsthögskola var självklart för mig, det var detta jag ville fortsätta utbilda mig i och det var som konstnär jag såg min framtid. Till min stora glädje kom jag in på den utbildning jag helst ville, Fri konst på Akademin Valand i Göteborg, och jag tog examen därifrån förra våren. Där fick jag också möjligheten att göra ett utbyte till ett universitet i Montreal, Kanada. De här åren arbetade jag med olika medier men den rörliga bilden slöt cirkeln. Efter kandidatprogrammet i fri konst ville jag utveckla mig inom rörlig bild genom att plugga film. Senaste året har jag gått ett projektår i dokumentärfilm på Biskops Arnös Folkhögskola. Hela hösten har jag filmat vad som kommer bli en kortfilm. Under våren har jag lärt mig hur jag ska kunna ta den här filmen vidare vilket har lett till att jag har startat eget företag för att helt enkelt kunna producera min egna film. Nu sitter jag mitt i ansökningar om filmproduktionstöd och jag hoppas det kommer resultera i en film som kan ses på olika plattformar i Sverige och på filmfestivaler i världen. I höst kommer jag resa till New Mexico/Utah för research och påbörjan av ett nytt projekt, det ser jag fram emot just nu!

Om man går i tankarna att konst är något man av olika anledningar vill prova, vare sig att man vill jobba som konstnär, att det kan stärka en som person eller vad det än kan vara, tror jag att alla människor skulle behöva ett eller två år på Österlenskolan! Det är år man alltid kommer ha glädje av och bära med sig, oavsett vart man tar vägen efter.

DSC_0670 copy

Äldre inlägg