Blogg

Hej Sara!

14 maj, 2017.
Sara Köhler berättar om sin tid på skolan och vad hon gör nu.
Jag gick andra året på Österlenskolan för konst och design 2014-2015. Året innan gick jag konstlinjen på Lunnevads folkhögskola utanför Linköping. Jag fick höra om Österlenskolan när vi var i Göteborg med Lunnevad. Några av oss var på ett galleri och träffade av en slump en kille som tidigare gått på Österlenskolan. Nu gick han första året på Valand och tyckte vi skulle komma och kolla på hans utställning senare samma dag. I bussen på vägen hem gick jag in på Österlenskolans hemsida och kände direkt att jag ville söka. Några månader senare gick flyttlasset från Linköping till Simrishamn.
Tiden på skolan var otroligt givande. Jag uppskattade att få möjlighet att fokusera mer på tankar, koncept och gestaltning och inte enbart på teknik. Att få befinna sig i en miljö med andra kreativa och skapande människor var underbart. Jag utvecklades massor tack vare de samtal och reflektioner vi hade kring allas processer och verk. Det var också nyttigt och roligt att arbeta med ett längre eget projekt. Jag bestämde mig, efter att ha ägnat första året på Lunnevad åt att noggrant måla med oljefärg, för att kravlöst och utan filter rita, göra collage och skriva några sidor varje dag. Något som resulterade i ett seriealbum jag kallade ”Med en kråka som inneboende”.
Nu bor jag i Malmö och läser fjärde terminen på sjuksköterskeprogrammet. Något jag stormtrivs med. I sommar ska jag arbeta på förlossningen i Malmö. Målet är att så småningom utbilda mig till barnmorska. Jag tecknar ofta och skriver skönlitterärt varje dag. Även om mina kreativa projekt främst är i skrivande form nu för tiden är jag verkligen glad över att ha mitt år på Österlenskolan i bagaget. Jag skulle vilja rekommendera alla som är nyfikna på konst och skapande att söka, oavsett om målet är att söka sig vidare till konsthögskolor eller att få uttrycka sig konstnärligt ett eller två år och sedan göra något annat. Det är kunskap och ett fantastiskt år jag alltid kommer ha med mig.

Isabelle

12 maj, 2017.

Här ett smakprov på vad Isabelle gjorde på sin Galleröutställning. Bilderna är stillbilder från en filmad liveaktion, se hela här

I mitten av höstterminen i tvåan blev jag nyfiken på ljud och hur man kan använda det konstnärligt. Jag hade samlat på ljudinspelningar ett tag, vilka blev min utgångspunkt i den egna undersökningen. Jag ville se om det gick att skapa musik där instrument inte är i fokus, utan bygga ihop ljudverk av lager av olika bakgrundsljud från vardagen, som fläktar, andetag, lök som steks, vattenkranar, kaffebryggare och massa mer. Projektet har nu växt till något slags meta-undersökande av musikvärlden.
Jag dyker in i musikens regler, leker med olika klyschor, ser hur ljud och bild kan samspela och förstärka varandra och undersöker gränserna mellan konst och musik. Detta genom att göra allt som musik (idag) innebär; låtar, konserter, musikvideor, skivomslag, en youtube-kanal, merchandise och ett artistnamn: Bruset… Jag snor helt enkelt formatet av musik och applicerar det i ett konstsammanhang, för att se vad som händer. I Gallerö fokuserade jag på live-delen av musik. Jag ville göra ett verk som flyter mellan konsert, performance, ljudinstallation och videoinstallation. Jag ville sudda ut gränserna.

Hej Mathias!

9 maj, 2017.

Vi bad Mathias Ragnarsson att svar på några frågor om sin tid på Österlenskolan:

När gick du på Österlenskolan och varför valde du just oss?

Jag gick på Österlenskolan mellan 2011–2013; ett år efter min gymnasieexamen. Jag hade då varit anställd som annonsproducent under ett år och kände att jag inte riktigt var färdig med pluggandet, utan ville hellre fortsätta med att utforska mitt skapande några år till. Jag fick en riktigt god magkänsla över skolan och utbildningen, dels ifrån bekantas omdömen, och sen även ifrån ett besök på plats där jag blev varmt välkommen. Det var då jag bestämde mig för att det var här jag skulle spendera ett par år.

Vad minns du bäst av din tid på skolan, vad tyckte du att den gav dig?

Det som jag har starkast minnen av ifrån tiden på skolan får jag säga var gemenskapen. Under mina år så var vi en färgstark blandning individer, både elever och yrkesverksamma lärare, alla med egna mål och med vad jag upplevde, en nyfikenhet för andras skapande. Det var nog det som gjorde att jag upplevde skolåren som lustfyllda och väldigt prestigelösa. Något jag har lärt mig är en viktig förutsättning i mitt kreativa arbete. Det och att vara aktivt öppensinnad för nya saker. Alltså att jag inte stannar vid att bara tolerera det som är nytt, främmande och kanske vid första anblick ointressant; utan att istället ta ett beslut för att genuint intressera mig och söka förståelse för vad det är någon vill förmedla.

Vad hände sedan? Vad gör du nu?

Det har hänt väldigt mycket efter skolan. Nära examen så var jag tvärsäker på vart jag ville hän, samtidigt som jag också var ganska osäker. Jag ville ta en väg som skulle ge mig bra förutsättningar för att kunna försörja mig på skapandet. Ena dagen kändes Konstfack och vägen mot illustratör/formgivare som det självklara, och den andra dagen var det animationsskolor och en karriär som concept artist som gällde. Jag satsade på det sistnämnda och sökte mig bl.a till The Animation Workshop i Viborg, som jag snubblade på mållinjen till och blev erbjuden en reservplats på ifall det skulle dyka upp en. Jag tackade istället ja till en plats uppe i Falun, på en YH-utbildning med fokus på spelutveckling. Medan det passade vissa så var det inte riktigt min grej, vilket gjorde att jag hoppade av. Efter det följde ett par ströjobb, två praktikplatser, två år på Hyper Island (YH utbildning) och två anställningar som kreatör på platser som jag inte var riktigt nöjd med. Idag är jag tillbaka på hemmaplan i Karlskrona, och är anställd på reklambyrån Lennandia som webbdesigner och grafisk formgivare, något jag trivs fantastiskt bra med. På ett sätt känns det lite som att en cirkel är sluten, för precis som på Österlenskolan så präglas min arbetsdag idag utav kreativt skapande, god gemenskap och en prestigelös arbetsmiljö.

Har du några råd och tips att ge den som sitter och funderar på om detta är något för hen?

Gillar du att skapa saker och har kommit så långt att du överväger att ansöka till Österlenskolan, så är jag säker på att där finns något att hämta för dig oavsett vilken inriktning du vill gå och var i livet du står. Något tips jag skulle ha gett mig själv när jag började min resa, så skulle det vara att sträva efter uppmuntrande, utmanande och goda gemenskaper. Att låta det vara prio i val av utbildning. Tekniska kunskaper kan du hitta i överflöd på nätet, riktigt kvalitativa resurser också om du förfinar dina sökningar, vilket kan vara bra att vara övertygad om ifall du funderar på vilka ämnen som lärs ut och om de är tillräckligt djupgående. Med lite disciplin så kan du lära dig mycket och mer därtill. En öppen, givande och omväxlande miljö med intresserade människor däremot är svårare att googla sig till. Något jag upplevde att Österlenskolan var väldigt bra på att tillhandahålla.

Hej Amanda!

8 maj, 2017.

Amanda Hellryd gick ut från Österlenskolan för knappt ett år sedan. Här skriver hon lite om sin tid på skolan och vad hon hittar på nu!

Jag gick på Österlenskolan för konst och design mellan åren 2014-2016. Anledningen till att jag valde just Österlenskolan var dels efter mitt besök på skolan och jag fick se den fina byggnaden, ateljéplatserna och alla möjligheter du har i verkstäderna. Jag gillade också att det var en liten skola så varje person blir en viktig beståndsdel i det stora och jag fick ett väldigt bra helhetsintryck av utbildningen och livet i Simrishamn. Ett stort plus var att en har fri tillgång till byggnaden när som på dygnet. Det gjorde att jag praktiskt taget levde i skolan under två år, experimenterade med nya material och utnyttjade verkstäderna till fullo! Jag mötte väldigt många duktiga lärare som hade så mycket vettigt att säga och lära ut, vilket är något jag har tagit med mig till min nuvarande utbildning.  Att dessutom Malmö ligger så pass nära med pendeltåget gjorde det möjligt för mig att behålla mitt jobb, så vissa helger spenderades ute i Simpan och andra i Malmö.

Och att vara ute i Simrishamn, nära natur och att få vara i en slags konstbubbla där ute gjorde att jag utvecklades mycket inom mitt konstnärliga arbete. Den tiden jag fick i Simrishamn satte verkligen en prägel på mig som konstnär och mitt arbete. Ett av de roligaste projekten jag kommer ihåg var när jag och och min kompis Ivar gjorde en rosa lång tarm/korv/gräns (tolkningsfrihet kring var det egentligen var) runt hela skolbyggnaden inför påskutställningen 2015. Det är ett projekt jag minns med stor glädje och vi hade så kul från process till färdigt verk. Men också att anordna sitt eget Gallerö är något jag kommer ihåg som en viktig milstolpe i min egna praktik – att gå från veckor av eget projekt till att presentera sitt arbete och på ett sätt se det slutgiltiga resultatet var väldigt stort och lärorikt.

Nuförtiden går jag på Central Saint Martins i London, BA Fine Art (kandidatexamen på ren svenska). Jag är på mitt första år och kan säga att det är extremt roligt och givande att plugga här borta, så mycket spännande konstscener, stor DIY-kultur och verkligen ett konst-mekka. Min klass delar en stor ateljé tillsammans där allting lite flyter omkring – vissa jobbar utanför ateljén för att deras praktik kräver det och andra är väldigt studio-based (jag) och därför placerar en ut bord och stol där en vill vara för tillfället – det som passar ens projekt just då. Det är mycket ”egen ateljé-tid” (vilket är något en får med sig från Ö-skolan så det var inga problem för mig att sätta igång och arbeta på direkten) men ibland har vi lärarledda projekt som brukar ske under en vecka. CSM är en stor skola, med stora möjligheter och tusentals elever – så det var ett stort steg från lilla Simrishamn men genom att hitta min trygghet inom konsten och pepp från lärare och klasskompisar i Simpan kändes inte London som något komplicerat utan ett naturligt steg i rätt riktning.

Just nu går vi mot examinations-tider och då assisterar vi treorna i att fixa med deras degree-show och resten av tiden arbetar vi med vår egen practice (konstnärliga praktik).

Evelina Björnqvist

24 april, 2017.

När jag arbetar kan det börja i ett intresse eller undersökande av ett eller flera materials egenskaper, och i det föds sen idéer om hur jag vill använda dem. Jag skissar sällan med papper och penna, utan materialförsöken blir det som får mig att utveckla och förstå mina tankar. Kameran är ett viktigt redskap för mig i flera olika skeden i arbetsprocessen. Jag intresserar mig för olika miljöer och detaljer i dem, och försöker förstå hur dem kan medverka i och bli inspiratörer till mina arbeten.

I mitt gallerö visade jag en del av min process. Jag funderar mycket på frustrationen men därmed också drivkraften i att det aldrig går att bestämma när och om ett projekt är klart. Därför blandades skisser med mer färdiga projekt på ett sätt som inte gjorde det helt självklart vad som är vad, och i vilken följd dem olika delarna vuxit fram. En genomgående huvudfråga i det jag gör är Vad innebär funktion? Vilken typ av funktion ska mina arbeten fylla och för vem eller vilka gör jag det? Vad är konst och vad är design?

Nyare inläggÄldre inlägg