Blogg

Hej Mathias!

9 maj, 2017.

Vi bad Mathias Ragnarsson att svar på några frågor om sin tid på Österlenskolan:

När gick du på Österlenskolan och varför valde du just oss?

Jag gick på Österlenskolan mellan 2011–2013; ett år efter min gymnasieexamen. Jag hade då varit anställd som annonsproducent under ett år och kände att jag inte riktigt var färdig med pluggandet, utan ville hellre fortsätta med att utforska mitt skapande några år till. Jag fick en riktigt god magkänsla över skolan och utbildningen, dels ifrån bekantas omdömen, och sen även ifrån ett besök på plats där jag blev varmt välkommen. Det var då jag bestämde mig för att det var här jag skulle spendera ett par år.

Vad minns du bäst av din tid på skolan, vad tyckte du att den gav dig?

Det som jag har starkast minnen av ifrån tiden på skolan får jag säga var gemenskapen. Under mina år så var vi en färgstark blandning individer, både elever och yrkesverksamma lärare, alla med egna mål och med vad jag upplevde, en nyfikenhet för andras skapande. Det var nog det som gjorde att jag upplevde skolåren som lustfyllda och väldigt prestigelösa. Något jag har lärt mig är en viktig förutsättning i mitt kreativa arbete. Det och att vara aktivt öppensinnad för nya saker. Alltså att jag inte stannar vid att bara tolerera det som är nytt, främmande och kanske vid första anblick ointressant; utan att istället ta ett beslut för att genuint intressera mig och söka förståelse för vad det är någon vill förmedla.

Vad hände sedan? Vad gör du nu?

Det har hänt väldigt mycket efter skolan. Nära examen så var jag tvärsäker på vart jag ville hän, samtidigt som jag också var ganska osäker. Jag ville ta en väg som skulle ge mig bra förutsättningar för att kunna försörja mig på skapandet. Ena dagen kändes Konstfack och vägen mot illustratör/formgivare som det självklara, och den andra dagen var det animationsskolor och en karriär som concept artist som gällde. Jag satsade på det sistnämnda och sökte mig bl.a till The Animation Workshop i Viborg, som jag snubblade på mållinjen till och blev erbjuden en reservplats på ifall det skulle dyka upp en. Jag tackade istället ja till en plats uppe i Falun, på en YH-utbildning med fokus på spelutveckling. Medan det passade vissa så var det inte riktigt min grej, vilket gjorde att jag hoppade av. Efter det följde ett par ströjobb, två praktikplatser, två år på Hyper Island (YH utbildning) och två anställningar som kreatör på platser som jag inte var riktigt nöjd med. Idag är jag tillbaka på hemmaplan i Karlskrona, och är anställd på reklambyrån Lennandia som webbdesigner och grafisk formgivare, något jag trivs fantastiskt bra med. På ett sätt känns det lite som att en cirkel är sluten, för precis som på Österlenskolan så präglas min arbetsdag idag utav kreativt skapande, god gemenskap och en prestigelös arbetsmiljö.

Har du några råd och tips att ge den som sitter och funderar på om detta är något för hen?

Gillar du att skapa saker och har kommit så långt att du överväger att ansöka till Österlenskolan, så är jag säker på att där finns något att hämta för dig oavsett vilken inriktning du vill gå och var i livet du står. Något tips jag skulle ha gett mig själv när jag började min resa, så skulle det vara att sträva efter uppmuntrande, utmanande och goda gemenskaper. Att låta det vara prio i val av utbildning. Tekniska kunskaper kan du hitta i överflöd på nätet, riktigt kvalitativa resurser också om du förfinar dina sökningar, vilket kan vara bra att vara övertygad om ifall du funderar på vilka ämnen som lärs ut och om de är tillräckligt djupgående. Med lite disciplin så kan du lära dig mycket och mer därtill. En öppen, givande och omväxlande miljö med intresserade människor däremot är svårare att googla sig till. Något jag upplevde att Österlenskolan var väldigt bra på att tillhandahålla.

Hej Amanda!

8 maj, 2017.

Amanda Hellryd gick ut från Österlenskolan för knappt ett år sedan. Här skriver hon lite om sin tid på skolan och vad hon hittar på nu!

Jag gick på Österlenskolan för konst och design mellan åren 2014-2016. Anledningen till att jag valde just Österlenskolan var dels efter mitt besök på skolan och jag fick se den fina byggnaden, ateljéplatserna och alla möjligheter du har i verkstäderna. Jag gillade också att det var en liten skola så varje person blir en viktig beståndsdel i det stora och jag fick ett väldigt bra helhetsintryck av utbildningen och livet i Simrishamn. Ett stort plus var att en har fri tillgång till byggnaden när som på dygnet. Det gjorde att jag praktiskt taget levde i skolan under två år, experimenterade med nya material och utnyttjade verkstäderna till fullo! Jag mötte väldigt många duktiga lärare som hade så mycket vettigt att säga och lära ut, vilket är något jag har tagit med mig till min nuvarande utbildning.  Att dessutom Malmö ligger så pass nära med pendeltåget gjorde det möjligt för mig att behålla mitt jobb, så vissa helger spenderades ute i Simpan och andra i Malmö.

Och att vara ute i Simrishamn, nära natur och att få vara i en slags konstbubbla där ute gjorde att jag utvecklades mycket inom mitt konstnärliga arbete. Den tiden jag fick i Simrishamn satte verkligen en prägel på mig som konstnär och mitt arbete. Ett av de roligaste projekten jag kommer ihåg var när jag och och min kompis Ivar gjorde en rosa lång tarm/korv/gräns (tolkningsfrihet kring var det egentligen var) runt hela skolbyggnaden inför påskutställningen 2015. Det är ett projekt jag minns med stor glädje och vi hade så kul från process till färdigt verk. Men också att anordna sitt eget Gallerö är något jag kommer ihåg som en viktig milstolpe i min egna praktik – att gå från veckor av eget projekt till att presentera sitt arbete och på ett sätt se det slutgiltiga resultatet var väldigt stort och lärorikt.

Nuförtiden går jag på Central Saint Martins i London, BA Fine Art (kandidatexamen på ren svenska). Jag är på mitt första år och kan säga att det är extremt roligt och givande att plugga här borta, så mycket spännande konstscener, stor DIY-kultur och verkligen ett konst-mekka. Min klass delar en stor ateljé tillsammans där allting lite flyter omkring – vissa jobbar utanför ateljén för att deras praktik kräver det och andra är väldigt studio-based (jag) och därför placerar en ut bord och stol där en vill vara för tillfället – det som passar ens projekt just då. Det är mycket ”egen ateljé-tid” (vilket är något en får med sig från Ö-skolan så det var inga problem för mig att sätta igång och arbeta på direkten) men ibland har vi lärarledda projekt som brukar ske under en vecka. CSM är en stor skola, med stora möjligheter och tusentals elever – så det var ett stort steg från lilla Simrishamn men genom att hitta min trygghet inom konsten och pepp från lärare och klasskompisar i Simpan kändes inte London som något komplicerat utan ett naturligt steg i rätt riktning.

Just nu går vi mot examinations-tider och då assisterar vi treorna i att fixa med deras degree-show och resten av tiden arbetar vi med vår egen practice (konstnärliga praktik).

Evelina Björnqvist

24 april, 2017.

När jag arbetar kan det börja i ett intresse eller undersökande av ett eller flera materials egenskaper, och i det föds sen idéer om hur jag vill använda dem. Jag skissar sällan med papper och penna, utan materialförsöken blir det som får mig att utveckla och förstå mina tankar. Kameran är ett viktigt redskap för mig i flera olika skeden i arbetsprocessen. Jag intresserar mig för olika miljöer och detaljer i dem, och försöker förstå hur dem kan medverka i och bli inspiratörer till mina arbeten.

I mitt gallerö visade jag en del av min process. Jag funderar mycket på frustrationen men därmed också drivkraften i att det aldrig går att bestämma när och om ett projekt är klart. Därför blandades skisser med mer färdiga projekt på ett sätt som inte gjorde det helt självklart vad som är vad, och i vilken följd dem olika delarna vuxit fram. En genomgående huvudfråga i det jag gör är Vad innebär funktion? Vilken typ av funktion ska mina arbeten fylla och för vem eller vilka gör jag det? Vad är konst och vad är design?

Affischen!

7 april, 2017.

Årets affisch skapar frågor, diskussioner, utrop, beröm, ris, irritation och en rad andra känslor. Varför ska det stå ett könsord mitt på en inbjudan till en konstutställning? undrar några. Andra blir oroliga att alla inte förstår eller bli arga, känner sig uteslutna, dumförklarade, att vi på skolan är elitistiska. Ytterligare andra ropar hurra! intelligent! wow! ni kan er konsthistoria!

Årets affisch är gjord av två elever; Tilda Aspelin och Katrin Helgadóttir.

Årets utställning har ju titeln Déjà Nu som i sin tur är en ordlek med begreppet Déjà Vu – som ju betyder ”redan sett”, och betecknar en känsla av att man redan upplevt det man just i stunden upplever. Tilda och Katrin resonerade som så att de ville göra en affisch som anknyter till något redan sett. De kunde såklart sin konsthistoria, och tänkte då på Carl Johan De Geers legendariska affisch ”Skända Flaggan” som orsakade stort rabalder när den gjordes 1967. Läs mer om den här.

Så gick det till när de skapade sin egen feministiska tolkning av ”Skända flaggan”, som nu pryder lanthandlar, plank, elskåp och anslagstavlor runtom på Österlen i väntan på den årliga konstrundans horder av besökare.

Déjà Nu

7 april, 2017.

Österlenskolan för Konst och Design sticker som vanligt ut hakan och elever från både årskurs 1 och 2 är nu i full gång att i olika grupper arbeta fram årets påskutställning. På Långfredag kl 10 öppnar vi portarna till vår vackra byggnad i hamnen, som i år har förvandlats på temat Deja Nu!

Vi ser det som vår roll att i kontrast till resten av konstrundans utställningar, skapa en sammansatt jättelik konstinstallation som tar besökaren på en oväntad resa in i unga konstnärers värld. I år möts man av 5 stora rumsliga verk som var för sig och tillsammans anspelar på begreppet déjà vu. Det är i kursen Konst & Kommunikation som de olika verken växer fram. I år leds den av Jennifer Forsberg, Camilla Backman och Richard Johansson. Tematiken och titeln Déjà Nu har eleverna själva utarbetat. De olika arbetsgrupperna tänjer och vrider på begreppet, diskuterar hur det kan gestaltas och materialiseras och hur allt ska bli delar i en oförutsägbar helhet.

Vi alla upplever då och då en oväntad känsla av igenkänning i relation till en händelse, en situation, en plats eller i ett möte med någon. Minnen lagras som lösa pusselbitar. Österlenskolans elever som går en högskoleförberedande utbildning bygger rum som väcker, omfattar och skakar om i vårt minnespussel. Kom hit och upplev ditt eget Déjà Nu i fluffiga eller desorienterande drömlika rum av skumgummi eller projektioner. Låt dig omslutas av den rumslighet där allt började och mycket mycket mer.

Årets affisch har gjorts av Tilda Aspelin och Katrin Helgadóttir. Men vänta nu, den har vi ju redan se….tt?

Nyare inläggÄldre inlägg