Blogg

Hej Rebecka!

23 maj, 2017.

Rebecka Hult Lamberger gick endast det första året på Österlenskolan, sedan visste hon vad hon skulle göra! Det blev textil, först på Steneby, och nu på Textilhögskolan i Borås.

Jag gick första året på Österlenskolan för konst och design 2014-2015. Året innan hade jag hoppat av en utbildning som grafisk formgivare. Jag kände att det inte alls var lika kreativt att skapa på datorn som med händerna. Då jag kände att jag inte var klar med mitt kreativa utforskande började jag kolla efter utbildningar. Eftersom jag tidigare gått på en folkhögskola där inriktningen var måleri, ville jag gå en utbildning där man fick hålla på med allt från konst till design. Det var på Instagram jag kom i kontakt med skolan första gången. Det var en elev som gick på skolan då som hade taggat skolan i en bild. Jag hade aldrig tidigare hört talas om skolan, men blev nyfiken och gick in på hemsidan. Av hemsidan fick jag ett mycket bra och proffsigt intryck. Det kändes som att någon hade lagt ner tid på den till skillnad från andra skolor och detta gav ett mycket positivt intryck. Att skolan såg ut att ligga på en så mysig plats och att skolan var ganska liten var även bidragande faktorer att jag valde Österlenskolan.

Mitt år på skolan var mycket givande. Kunskap jag fick där bär jag med mig idag i min fortsatta utbildning och resten av livet. På skolan fanns det plats att inspireras och inspirera andra – ett ställe där man kunde byta kunskap med varandra, såväl lärare som elever. Jag uppfattade tiden som ganska kravlös. Man fick tid till att undersöka och vara nyfiken på nya tekniker och material. Det fanns tid till reflektion och fördjupning.

Då skolan inte har så många elever kunde man verkligen utnyttja lokalerna och utrustningen som finns. Min bästa plats på skolan var våning tre och Boels tryckbord. De är guld värda! De kan jag verkligen sakna ibland!

 

Eftersom jag efter ett år på Österlenskolan visste att jag ville inrikta mig mer på textil valde jag att bara gå år 1. Året därpå gick jag på Stenebyskolan med inriktning textil. Det var också ett mycket utvecklande och givande år som ledde mig dit jag är idag. Jag går på Textilhögskolan där jag läser första året på textildesignprogrammet. Det här är verkligen rätt plats för mig. Utbildningen är väldigt processbaserad och man får tillfälle att undersöka och experimentera mycket med många olika material och textila tekniker. Skolans lokaler och utrustning är helt fantastiska. Det var lite som att komma till himmelriket när man började här när man är en mönsternörd som jag.

 

Att läsa konst och design i ett eller två år är givande på så många olika plan. Man utvecklas inte bara kreativt utan man växer även som person. Du lär känna dig själv på ett helt annat sätt än tidigare. Det är så mycket mer än bara det man skapar. Även om  man kanske inte ser en framtid inom just konst och design och har tänkt söka vidare till konsthögskolor osv förlorar man ingenting på att söka. Se det bara som några roliga år i livet där du får skapa fritt och leka med din kreativitet.

 

Hej Kim

17 maj, 2017.

Kim gjorde allt annat än konst när hon en dag bestämde sig för att det fick vara nog, och sökte till Österlenskolan. Nu har hon en BA i konst från Konsthögskolan Valand, ett år med dokumentärfilm på Biskops Arnö, och flera spännande utbytesperioder utomlands.

Titta på en work-in-progresss film här!

Kim berättar:

Jag gick på Österlenskolan  2011-2013. Jag var då 33 år, bodde i Malmö, och hade haft ett långt brejk från allt konstrelaterat ,men bestämt mig för att börja om och att satsa 100%. En förberedande konstskola kändes som en perfekt start på nystarten. Jag ville vara kvar i Skåne och hade varit på Öppet hus på Österlenskolan några år tidigare. Jag vet inte hur det kom sig men jag kommer ihåg att det som stannade hos mig var att det hade varit en bra stämning den där dagen. Det verkade också vara ett bra upplägg med både konst och design första året och att sedan kunna välja en riktning andra året. När jag sedan gick på skolan på hösten kände jag att det var rätt val. Det handlade om att ha tiden att göra detta på heltid, att jag hamnat i en så bra klass där flera personer än idag tillhör mina närmaste vänner, och miljön i Simrishamn; att kunna gå in i sin egen bubbla. Under sista terminen i 1an var jag säker på att det var konst jag skulle rikta in mig på i 2an, och jag började alltmer arbeta med video. I 2an gjorde vi också en resa tillsammans till Egypten som jag tror gjorde ett starkt avtryck i oss alla. Det var under arabiska våren under en period då det var lite lugnare, och vi träffade konstnärer och högskolestudenter som arbetade i en helt annan kontext än oss.

Att söka konsthögskola var självklart för mig, det var detta jag ville fortsätta utbilda mig i och det var som konstnär jag såg min framtid. Till min stora glädje kom jag in på den utbildning jag helst ville, Fri konst på Akademin Valand i Göteborg, och jag tog examen därifrån förra våren. Där fick jag också möjligheten att göra ett utbyte till ett universitet i Montreal, Kanada. De här åren arbetade jag med olika medier men den rörliga bilden slöt cirkeln. Efter kandidatprogrammet i fri konst ville jag utveckla mig inom rörlig bild genom att plugga film. Senaste året har jag gått ett projektår i dokumentärfilm på Biskops Arnös Folkhögskola. Hela hösten har jag filmat vad som kommer bli en kortfilm. Under våren har jag lärt mig hur jag ska kunna ta den här filmen vidare vilket har lett till att jag har startat eget företag för att helt enkelt kunna producera min egna film. Nu sitter jag mitt i ansökningar om filmproduktionstöd och jag hoppas det kommer resultera i en film som kan ses på olika plattformar i Sverige och på filmfestivaler i världen. I höst kommer jag resa till New Mexico/Utah för research och påbörjan av ett nytt projekt, det ser jag fram emot just nu!

Om man går i tankarna att konst är något man av olika anledningar vill prova, vare sig att man vill jobba som konstnär, att det kan stärka en som person eller vad det än kan vara, tror jag att alla människor skulle behöva ett eller två år på Österlenskolan! Det är år man alltid kommer ha glädje av och bära med sig, oavsett vart man tar vägen efter.

DSC_0670 copy

Hej Sara!

14 maj, 2017.
Sara Köhler berättar om sin tid på skolan och vad hon gör nu.
Jag gick andra året på Österlenskolan för konst och design 2014-2015. Året innan gick jag konstlinjen på Lunnevads folkhögskola utanför Linköping. Jag fick höra om Österlenskolan när vi var i Göteborg med Lunnevad. Några av oss var på ett galleri och träffade av en slump en kille som tidigare gått på Österlenskolan. Nu gick han första året på Valand och tyckte vi skulle komma och kolla på hans utställning senare samma dag. I bussen på vägen hem gick jag in på Österlenskolans hemsida och kände direkt att jag ville söka. Några månader senare gick flyttlasset från Linköping till Simrishamn.
Tiden på skolan var otroligt givande. Jag uppskattade att få möjlighet att fokusera mer på tankar, koncept och gestaltning och inte enbart på teknik. Att få befinna sig i en miljö med andra kreativa och skapande människor var underbart. Jag utvecklades massor tack vare de samtal och reflektioner vi hade kring allas processer och verk. Det var också nyttigt och roligt att arbeta med ett längre eget projekt. Jag bestämde mig, efter att ha ägnat första året på Lunnevad åt att noggrant måla med oljefärg, för att kravlöst och utan filter rita, göra collage och skriva några sidor varje dag. Något som resulterade i ett seriealbum jag kallade ”Med en kråka som inneboende”.
Nu bor jag i Malmö och läser fjärde terminen på sjuksköterskeprogrammet. Något jag stormtrivs med. I sommar ska jag arbeta på förlossningen i Malmö. Målet är att så småningom utbilda mig till barnmorska. Jag tecknar ofta och skriver skönlitterärt varje dag. Även om mina kreativa projekt främst är i skrivande form nu för tiden är jag verkligen glad över att ha mitt år på Österlenskolan i bagaget. Jag skulle vilja rekommendera alla som är nyfikna på konst och skapande att söka, oavsett om målet är att söka sig vidare till konsthögskolor eller att få uttrycka sig konstnärligt ett eller två år och sedan göra något annat. Det är kunskap och ett fantastiskt år jag alltid kommer ha med mig.

Isabelle

12 maj, 2017.

Här ett smakprov på vad Isabelle gjorde på sin Galleröutställning. Bilderna är stillbilder från en filmad liveaktion, se hela här

I mitten av höstterminen i tvåan blev jag nyfiken på ljud och hur man kan använda det konstnärligt. Jag hade samlat på ljudinspelningar ett tag, vilka blev min utgångspunkt i den egna undersökningen. Jag ville se om det gick att skapa musik där instrument inte är i fokus, utan bygga ihop ljudverk av lager av olika bakgrundsljud från vardagen, som fläktar, andetag, lök som steks, vattenkranar, kaffebryggare och massa mer. Projektet har nu växt till något slags meta-undersökande av musikvärlden.
Jag dyker in i musikens regler, leker med olika klyschor, ser hur ljud och bild kan samspela och förstärka varandra och undersöker gränserna mellan konst och musik. Detta genom att göra allt som musik (idag) innebär; låtar, konserter, musikvideor, skivomslag, en youtube-kanal, merchandise och ett artistnamn: Bruset… Jag snor helt enkelt formatet av musik och applicerar det i ett konstsammanhang, för att se vad som händer. I Gallerö fokuserade jag på live-delen av musik. Jag ville göra ett verk som flyter mellan konsert, performance, ljudinstallation och videoinstallation. Jag ville sudda ut gränserna.

Hej Mathias!

9 maj, 2017.

Vi bad Mathias Ragnarsson att svar på några frågor om sin tid på Österlenskolan:

När gick du på Österlenskolan och varför valde du just oss?

Jag gick på Österlenskolan mellan 2011–2013; ett år efter min gymnasieexamen. Jag hade då varit anställd som annonsproducent under ett år och kände att jag inte riktigt var färdig med pluggandet, utan ville hellre fortsätta med att utforska mitt skapande några år till. Jag fick en riktigt god magkänsla över skolan och utbildningen, dels ifrån bekantas omdömen, och sen även ifrån ett besök på plats där jag blev varmt välkommen. Det var då jag bestämde mig för att det var här jag skulle spendera ett par år.

Vad minns du bäst av din tid på skolan, vad tyckte du att den gav dig?

Det som jag har starkast minnen av ifrån tiden på skolan får jag säga var gemenskapen. Under mina år så var vi en färgstark blandning individer, både elever och yrkesverksamma lärare, alla med egna mål och med vad jag upplevde, en nyfikenhet för andras skapande. Det var nog det som gjorde att jag upplevde skolåren som lustfyllda och väldigt prestigelösa. Något jag har lärt mig är en viktig förutsättning i mitt kreativa arbete. Det och att vara aktivt öppensinnad för nya saker. Alltså att jag inte stannar vid att bara tolerera det som är nytt, främmande och kanske vid första anblick ointressant; utan att istället ta ett beslut för att genuint intressera mig och söka förståelse för vad det är någon vill förmedla.

Vad hände sedan? Vad gör du nu?

Det har hänt väldigt mycket efter skolan. Nära examen så var jag tvärsäker på vart jag ville hän, samtidigt som jag också var ganska osäker. Jag ville ta en väg som skulle ge mig bra förutsättningar för att kunna försörja mig på skapandet. Ena dagen kändes Konstfack och vägen mot illustratör/formgivare som det självklara, och den andra dagen var det animationsskolor och en karriär som concept artist som gällde. Jag satsade på det sistnämnda och sökte mig bl.a till The Animation Workshop i Viborg, som jag snubblade på mållinjen till och blev erbjuden en reservplats på ifall det skulle dyka upp en. Jag tackade istället ja till en plats uppe i Falun, på en YH-utbildning med fokus på spelutveckling. Medan det passade vissa så var det inte riktigt min grej, vilket gjorde att jag hoppade av. Efter det följde ett par ströjobb, två praktikplatser, två år på Hyper Island (YH utbildning) och två anställningar som kreatör på platser som jag inte var riktigt nöjd med. Idag är jag tillbaka på hemmaplan i Karlskrona, och är anställd på reklambyrån Lennandia som webbdesigner och grafisk formgivare, något jag trivs fantastiskt bra med. På ett sätt känns det lite som att en cirkel är sluten, för precis som på Österlenskolan så präglas min arbetsdag idag utav kreativt skapande, god gemenskap och en prestigelös arbetsmiljö.

Har du några råd och tips att ge den som sitter och funderar på om detta är något för hen?

Gillar du att skapa saker och har kommit så långt att du överväger att ansöka till Österlenskolan, så är jag säker på att där finns något att hämta för dig oavsett vilken inriktning du vill gå och var i livet du står. Något tips jag skulle ha gett mig själv när jag började min resa, så skulle det vara att sträva efter uppmuntrande, utmanande och goda gemenskaper. Att låta det vara prio i val av utbildning. Tekniska kunskaper kan du hitta i överflöd på nätet, riktigt kvalitativa resurser också om du förfinar dina sökningar, vilket kan vara bra att vara övertygad om ifall du funderar på vilka ämnen som lärs ut och om de är tillräckligt djupgående. Med lite disciplin så kan du lära dig mycket och mer därtill. En öppen, givande och omväxlande miljö med intresserade människor däremot är svårare att googla sig till. Något jag upplevde att Österlenskolan var väldigt bra på att tillhandahålla.

Nyare inläggÄldre inlägg