Gallerø

Moa Edholm

9 juni, 2016.

I Gallerö ville jag se hur jag kunde få mina olika verk att samspela. Jag arbetar ofta/alltid intuitivt och drivs av något slags materialundersökande och formgivande.

Jag tänker mig att mina målerier och tredimensionella små verk är ett sätt att bearbeta vad jag ser i min vardag och vad jag tänker på, vad min blick dras till. Att jag påverkas mer än jag tror av att pendla mellan Malmö och Simrishamn, titta ut på Skånes landskap tidiga morgnar och eftermiddagar.

Jag undrar vad det ”tomrummet” och pausen i min dag, vad det gör med mitt sätt att reflektera.

För det är vad mitt arbete har handlat om de senaste två åren, om att titta inåt och undersöka vad det är jag finner. Kan jag skapa ett lugn i en tidigare kaotisk människa genom mitt skapande?

Johannes Lancing

5 april, 2016.

”Gallerö dök upp som ett avbrott i mitt egna arbete. Istället för att se det som något mindre bra valde jag att göra något av det. Jag gav min utställning titeln ”tidslinjen” Där jag visade upp arbetet med min stopmotion film så långt. Jag försökte föreställa mig att det skulle vara den absolut sista chansen att få ställa ut något. J

ag målade en röd tidslinje på väggen där jag sedan skrev start och slutdatum. Därefter skrev jag ut mycket av dokumentationen som jag har tagit under arbetets gång och satte upp det i kronologisk ordning. I slutet av linjen fick man se det färdiga verket. 

Som grädde på moset bjöd jag på Cider och salta pinnar. Jag själv var väldigt nöjd och kände mig tillfreds med att få visa upp den långa vägen bakom allt. Dessutom kändes det väldigt nyttigt att faktiskt själv få se allt arbete jag lagt ner. 

Självklart kommer jag ställa ut fler gånger.”

Nora Rohwedder

9 mars, 2016.

”This is not wonderland” är en återkommande titel i mina verk. Titeln talar mycket för sig själv men talar också mycket för mig och mina verk.

I mina verk utgår jag från mig själv, hur jag ser eller hade velat se världen. I en abstrakt och barnliknande framtoning speglar jag mina tankar, känslor och romantiserade minnen. Med hjälp av färg och mönster försöker jag ändra på en grå verklighet.

I detta projekt har jag arbetat med spik, svart garn, starka färger, stirrande ögon och människorna bakom maskerna. Hur ser andra på dig? Och hur ser du egentligen ut när du när du når ditt inre rum?

Jacob Andersson

27 februari, 2016.

Om man tar färgpennor/kritor, min fars målarförråd, ett fotoalbum och en skivsamling med punk och metal och soptippsfynd. Kört alltsamman i en mixer hade man fått mina verk i pulverform.

Jag letar ingångsvägar i omgivningen, fantiserar fram fiktiva karaktärer och deras liv. Hur de bor och har det. Hur de hade inrett med utgång från hur jag själv är och lever, en värld präglad av ikeamöbler, disneyfilm, hårdrock på hög volym, shabby chic-inredning och livsstilar i subkulturer.

Jag skapar maximum med mitt existensminimum.

Jag jobbar med material från mitt gamla yrke som målare, min replokal och hemmiljö. Någon har kallat det ”upcycling”, att jag ger objekt i kombination nytt liv.

Mitt arbetssätt härstammar ur en kombination av en perfektionistisk syn genom min hantverksbakgrund (renovera, tapetsera, penselmålande) och en d.i.y-punkig musikerattityd där man får laga temporärt med det man har till hands (silvertejp, superlim, rep). 

 

Allt kan liknas vid att många kollagearbeten äger rum samtidigt, fysiskt och mentalt på parallella spår. Rum, möbler och karaktärer träder fram, skulpturala och måleriska i mitt huvud och därifrån konstruerar/skissar/målar jag fram detta i fysisk form och ger det liv.

Gazi Mrah

25 februari, 2016.

”A Dance in The Grey Zone”

This is a documentation of my project A Dance In The Grey Zone. The idea is too bring a fragment of the state of mind I call ”grey zone” into physical form. I achieved this by manipulating a familiar space such as a basement turned gallery into an atmosphere that can only be experienced. The experiences are made up of smoke, RGB lights, video and music. These elements work together to lure in the viewer and have them wanting to explore and eventually enter the other room. The challenge here was to have an art piece that can only be felt and experienced.

Nyare inlägg · Äldre inlägg