Gallerö

Johannes Lancing

5 april, 2016.

”Gallerö dök upp som ett avbrott i mitt egna arbete. Istället för att se det som något mindre bra valde jag att göra något av det. Jag gav min utställning titeln ”tidslinjen” Där jag visade upp arbetet med min stopmotion film så långt. Jag försökte föreställa mig att det skulle vara den absolut sista chansen att få ställa ut något. J

ag målade en röd tidslinje på väggen där jag sedan skrev start och slutdatum. Därefter skrev jag ut mycket av dokumentationen som jag har tagit under arbetets gång och satte upp det i kronologisk ordning. I slutet av linjen fick man se det färdiga verket. 

Som grädde på moset bjöd jag på Cider och salta pinnar. Jag själv var väldigt nöjd och kände mig tillfreds med att få visa upp den långa vägen bakom allt. Dessutom kändes det väldigt nyttigt att faktiskt själv få se allt arbete jag lagt ner. 

Självklart kommer jag ställa ut fler gånger.”

Nora Rohwedder

9 mars, 2016.

”This is not wonderland” är en återkommande titel i mina verk. Titeln talar mycket för sig själv men talar också mycket för mig och mina verk.

I mina verk utgår jag från mig själv, hur jag ser eller hade velat se världen. I en abstrakt och barnliknande framtoning speglar jag mina tankar, känslor och romantiserade minnen. Med hjälp av färg och mönster försöker jag ändra på en grå verklighet.

I detta projekt har jag arbetat med spik, svart garn, starka färger, stirrande ögon och människorna bakom maskerna. Hur ser andra på dig? Och hur ser du egentligen ut när du när du når ditt inre rum?

Jacob Andersson

27 februari, 2016.

Om man tar färgpennor/kritor, min fars målarförråd, ett fotoalbum och en skivsamling med punk och metal och soptippsfynd. Kört alltsamman i en mixer hade man fått mina verk i pulverform.

Jag letar ingångsvägar i omgivningen, fantiserar fram fiktiva karaktärer och deras liv. Hur de bor och har det. Hur de hade inrett med utgång från hur jag själv är och lever, en värld präglad av ikeamöbler, disneyfilm, hårdrock på hög volym, shabby chic-inredning och livsstilar i subkulturer.

Jag skapar maximum med mitt existensminimum.

Jag jobbar med material från mitt gamla yrke som målare, min replokal och hemmiljö. Någon har kallat det ”upcycling”, att jag ger objekt i kombination nytt liv.

Mitt arbetssätt härstammar ur en kombination av en perfektionistisk syn genom min hantverksbakgrund (renovera, tapetsera, penselmålande) och en d.i.y-punkig musikerattityd där man får laga temporärt med det man har till hands (silvertejp, superlim, rep). 

 

Allt kan liknas vid att många kollagearbeten äger rum samtidigt, fysiskt och mentalt på parallella spår. Rum, möbler och karaktärer träder fram, skulpturala och måleriska i mitt huvud och därifrån konstruerar/skissar/målar jag fram detta i fysisk form och ger det liv.

Gazi Mrah

25 februari, 2016.

”A Dance in The Grey Zone”

This is a documentation of my project A Dance In The Grey Zone. The idea is too bring a fragment of the state of mind I call ”grey zone” into physical form. I achieved this by manipulating a familiar space such as a basement turned gallery into an atmosphere that can only be experienced. The experiences are made up of smoke, RGB lights, video and music. These elements work together to lure in the viewer and have them wanting to explore and eventually enter the other room. The challenge here was to have an art piece that can only be felt and experienced.

Linnea Englander

1 februari, 2016.

I årskurs 2 ingår en egen utställning i skolans galleri. Man gör själv hela arbvetet; urval, hängning och dokumentation. Vid vernissagen har man ett samtal med de lärare som är på skolan och undervisar just den dagen.

Först ut i årets Gallerö säsong är Linnea Englander. Såhär beskriver hon sitt arbete:

Återkommande ämnen jag har jobbat med  är dagdrömmar, nostalgi, längtan bort och oförmågan att leva i nuet. I mitt måleri inspireras jag av ögonblick från min vardag. Det är ett slags undersökande av platser, rum och personer i min närhet.

Jag utgår från fotografier tagna på min telefon. Det jag vill ta vara på i de bilderna är tristessen och långsamheten i vardagen, snarare än det uppseendeväckande och effektfulla. Jag vill visa på det som sker när ingen annan ser på.

Jag intresserar mig för vissa stämningar och situationer som jag hittar i tonårsmiljöer och har därför i detta projekt valt att måla av mina syskon och  kompisar som befinner sig i den åldern.

När målar ser jag på det som att fylla i en målarbok. Jag använder mig av de färger jag gillar snarare än att försöka efterlikna verkligheten.

Nyare inlägg · Äldre inlägg