Blogg /

Hej Sara!

söndag, 14 maj, 2017.
Sara Köhler berättar om sin tid på skolan och vad hon gör nu.
Jag gick andra året på Österlenskolan för konst och design 2014-2015. Året innan gick jag konstlinjen på Lunnevads folkhögskola utanför Linköping. Jag fick höra om Österlenskolan när vi var i Göteborg med Lunnevad. Några av oss var på ett galleri och träffade av en slump en kille som tidigare gått på Österlenskolan. Nu gick han första året på Valand och tyckte vi skulle komma och kolla på hans utställning senare samma dag. I bussen på vägen hem gick jag in på Österlenskolans hemsida och kände direkt att jag ville söka. Några månader senare gick flyttlasset från Linköping till Simrishamn.
Tiden på skolan var otroligt givande. Jag uppskattade att få möjlighet att fokusera mer på tankar, koncept och gestaltning och inte enbart på teknik. Att få befinna sig i en miljö med andra kreativa och skapande människor var underbart. Jag utvecklades massor tack vare de samtal och reflektioner vi hade kring allas processer och verk. Det var också nyttigt och roligt att arbeta med ett längre eget projekt. Jag bestämde mig, efter att ha ägnat första året på Lunnevad åt att noggrant måla med oljefärg, för att kravlöst och utan filter rita, göra collage och skriva några sidor varje dag. Något som resulterade i ett seriealbum jag kallade ”Med en kråka som inneboende”.
Nu bor jag i Malmö och läser fjärde terminen på sjuksköterskeprogrammet. Något jag stormtrivs med. I sommar ska jag arbeta på förlossningen i Malmö. Målet är att så småningom utbilda mig till barnmorska. Jag tecknar ofta och skriver skönlitterärt varje dag. Även om mina kreativa projekt främst är i skrivande form nu för tiden är jag verkligen glad över att ha mitt år på Österlenskolan i bagaget. Jag skulle vilja rekommendera alla som är nyfikna på konst och skapande att söka, oavsett om målet är att söka sig vidare till konsthögskolor eller att få uttrycka sig konstnärligt ett eller två år och sedan göra något annat. Det är kunskap och ett fantastiskt år jag alltid kommer ha med mig.

Kommentera gärna!